I torsdags så upptäckte jag symtom på att Azzie möjligtvis kunde ha en livmoderinflammation. PANIK ringer ner till Arvika smådjursklinik ,inget svar. Slänger mig i bilen och lämnar stackars M med Storm. Väl där fick vi vänta lite på veterinären eftersom han höll på att operera. Men det som kändes otroligt skönt var att han lyssna på mig.

Azzie har ju druckit mkt den sista tiden, varit allmänt grinig på Storm vilket har förvånat mig, sen så gick hon väldigt krumryggad när vi hämta posten på torsdagen och när vi kommer in på vår gårdsplan så lyfter jag på hennes svans och ser att det kommer varaktiga flytningar.

På klinken tog de blodprover och röntgenbilder och inget visa egentligen på nåt alla värden var bra och på bilderna gick det inte att se att livmordern var speciellt förstorad. Men Jörgen (vet.) tyckte ändå att vi skulle komma in för operation på fredagen.

Och det visa sig att hon hade en begynnande akut livmoderinflammation!

Skönt med veterinärer som lyssnar på djurägarens oro och tar den på allvar, för azzie var "pigg" på torsdagen när vi kom in, hälsa glatt på alla och hade stenkoll på allt som hände i korridoren.

Och storm den lille gubben had fick mkt miljöträning under fredagen. Karlstad tur och retur två gånger sammanlagt 28 mil, var med inne i väntrummet när vi skulle lämna in azzie. Nyfiken och lugn lekte med min nyckelknippa och lagom tills att vi skulle in så hade han somnat på golvet.

Sen för att skingra mina tankar lite så åkte vi ut en kort sväng till klubben där de hade privatträning några stycken och de ville även se på trollet.

Vid fyrasnåret fick vi åka ner för att hämta hem en väldigt trött nyopererad vovva, men jag kunde redan nästa dag se att hon var mkt piggare än hon var i början på veckan. Blir korta koppelpromenader och hon går inte fort vilket passar Storm alldeles utmärkt.